tindra

bloggavslut?!

Blogg paus/avslut

Jag tror det är dags. Det känns konstigt..lite jobbigt..men samtidigt nödvändigt. Internet och denna blogg påminner mig hela tiden om ätstörda och ätstörningar. Jag tror det är på tiden att jag lägger ner här på riktigt.

Många bloggar har under den senaste månaden avslutats på min bloggkoll, men det är som en drog att ändå komma tillbaka till er! Dock blir jag ofta besviken när jag ser hur folk tragglar i blindo och fortsätter i samma spår.

Jag säger absolut inte att jag är bättre, men helt enekelt för påverkningsbar:(

Om en vecka kommer allt mitt krut ligga på skolan och det sociala, för att inte göra samma misstag jag gjorde när jag kom till Linköping.

Kanske startar jag en sjukgymnastisk hälsoblogg istället, för det är faktiskt det jag vill hålla på med!

Vägen dit har inte varit lätt men i skrivande stund känner jag att det är vad jag brinner för! Kursen om en vecka ser grymt kul ut och jag längtar med skräckblandad förtjusning:P

Kanske ändras det i takt med att mina känslor leker bergodalbana med mig. Men ätstörningsvärlden är sannerligen inget jag vill medverka i eller komma tillbaka till.
Så jag tackar er alla för att ni skrivit, peppat, puschat!

och tillslut GE FÖR FAN INTE UPP!

Det går att få ett bättre liv, men man måste vara beredd att ge upp konstiga vanor och tvång både när det gäller träning och mat, sluta helt för en period. Annars blir man aldrig helt fri.

So log folks! ses i dimman:P

STOR KRRAM!

there can be miracles when you belive

flytt

på plats i linkan för flyttpackning..det är INTE roligt. Speciellt inte med tanke på att jag inte vet vart jag ska ta vägen med grejerna..shureguard?
ge mig lite trygghet i livet NU tack. Får väl lägga mig på den nyinköpta spikmattan och andas i fyrkant..men inte nu..i ett annat liv kanske.
Nu blir det mer packning och städning. Imorgon kommer en kille o kikar som ev ska ta över efter mig..
kapitel linköping är snart över i mitt liv. uh.

att välja sida

testade MRL idag på sportlife och med på passet var värsta ortorektikern/anorektikern. Mager som en alien med en kropp endast bestående av e massa äckliga muskler. seröst..blää! ville bara gå fram till henne och säga "det är inte värt det". Men feg som jag är stod jag snällt kvar längst bak i salen..för så gör man inte.. man inkräktar inte i en persons liv på det sättet..right?

Fick även ett nytt perspektiv på min kamp..
kan jag inte kämpa för min egen skull ska jag göra det för andra. Det är så själviskt att stanna kvar i en mager kropp och vägra gå upp..man påverkar andra i samma sits, man påverkar unga tjejer som ännu inte hamnat i skiten.
TA ERT ANSVAR! För alla har ett val..så är det faktiskt. Jag skäms över åren som gått..skäms över att jag inte fattat förän nu.
Vikten har betydelse! med ökad vikt har jag märkt att jag är mindre tvångsmässig, vågar variera maten mer. (även om det tar emot att erkänna)
En extra gurkbit avgör inte längre hur jag mår..ÄNTLIGEN!

Några mål jag har innan årets slut:
- få tillbaka min mens!
- ta de sista kilona med rasande fart
- käka pizza?
- äta mer på restaurang
- bättre på mitt självförtroende och inte skämmas för allt
- komma in i klassen på ett bra sätt och skaffa mig mer friska vänner med samma intresse som jag!
- lära mig dricka vin:P
sen en massa andra mål fast inte som har med ätstörning att göra.

Kan jag så kan verkligen alla, så shooooot now girls!

don´t worry

felkänslor.

okej, komiskt? patetiskt? jag vet inte.
men jag har typ alltid haft för mig att jag är mina pärons förälder. som om de inte skulle klara sig om jag skaffade mig ett liv. så sjukt!
Nu måste jag iallafall städa..passa hunden, handla och ta hand om hantverkare. Mamma ska ju ha gäster imorgon!